DEN FRUSNA SÖMNEN: FAKTA OCH FIKTION

I den episka äventyrsberättelsen DARC AGES - De mörka tidevarven låter huvudpersonen frysa ner sig levande år 1999, för att sedan förvaras i en atomdriven "sarkofag".

Han förblir nedfrusen i 900 år och blir sedan återupplivad. Att ligga i dvala en lång tid för att sedan väckas upp är ett gammalt tema i sagor, myter och skönlitteratur. Men hur långt har vetenskapen nått på vägen mot att faktiskt göra drömmen möjlig?


Långa dvalor i saga, litteratur och film

I sagan om Törnrosa blir en prinsessa försatt i en förtrollad sömn som varar i många år. När hon väcks upp av en prins har hon inte åldrats en dag.

Kanske är Törnrosa den ursprungliga inspirationen för alla historier om lång dvala och nedfrysning av människor.

I H.G.Wells' roman The Sleeper Awakes (följetong 1898-1903 som "When The Sleeper Wakes", roman 1910), tar en sömnlös man droger år 1897, faller i koma och vaknar upp år 2100. Han finner en avancerad, urbaniserad framtid med stora klassklyftor. Några av berättelsens spådomar har redan inträffat, till exempel spridningen av vindkraft och att framtidens befolkning huvudsakligen bor i städer medan landsbygden avfolkas.

Woody Allens film Sleeper (1973) handlar om en artificiellt nedfrusen man som vaknar upp i en dystopisk framtid. Filmens komiska framtidsvision är en satir över typiska science fiction-framtider, men också över samtiden.

I Stanislaw Lems roman Den stora framtidskongressen (1983) vaknar huvudpersonen upp ur en lång dvala, och finner en till synes idyllisk framtid. Men "idyllen" visar sig vara en kemiskt framkallad hallucination, som lurar alla att tro att de lever i ett paradis. Allt eftersom lager på lager av illusioner suddas bort, framträder en eländig, utarmad värld.

I filmen Iceman (1984) hittas en stenåldersman infrusen i en glaciär, och tinas upp oskadd. Han har frusits in medan han levde, men det förklaras inte hur han överlevde processen. Stenåldersmannen lyckas aldrig förstå den nutid han hamnat i, och tolkar den utifrån sina egna primitiva, mystiska begrepp.

I författaren Dennis Potters TV-drama Cold Lazarus (1996), fryser forskare ned en människas huvud och återuppväcker det gradvis, hundratals år in i framtiden. Dock är detta en dyster framtid styrd av hänsynslösa multinationella företag, som vill utnyttja huvudet för rent kommersiella intressen.

I litteratur, film och på TV återkommer ständigt samma varningar om att försätta människor i lång dvala: Du vet inte var du hamnar, alla du en gång känt kommer att vara borta, och framtiden kan vara värre än den tid du lämnade.


Den frusna sömnen i DARC AGES

Den fiktiva teknik som används för att hålla hjälten David Archibald nedfrusen i DARC AGES beskrivs inte i detalj, och berättelsen tar sig vissa kreativa friheter.

I verkligheten är det faktiskt olagligt att djupfrysa en hel levande människa -- enbart de som förklarats döda får frysas ned.

Hjälten återupplivas visserligen i en värld där det gjorts stora medicinska framsteg (t.ex. kan hans cancer botas utan svårighet). Att återuppliva döda är dock omöjligt -- precis som i verkligheten. Så David Archibald blir nedfryst allvarligt sjuk men levande. (Vi får anta att hans läkare skrev en falsk dödsattest.)

Själva fryskapseln innehåller både flytande syre och flytande kväve. Berättelsen går inte in på exakt hur syret används för att hålla patienten vid liv, eller hur syreförrådet kan räcka i 900 år.

Kapseln har också ett radioaktivt batteri som skall hålla vissa funktioner igång i hundratals år. Krävs det ström för att generera ny syrgas till den nedfrusna kroppen? Används elektrisk stimulans för att hålla hjärnans medvetande vid liv i hundratals år? Detta förblir oklart.

Den nedfrusnes kropp har dessutom behandlats med ett "extrakt från blodet i antarktiska fiskar" som ska förhindra att kroppens celler spricker under nedfrysnings- och upptiningsprocesserna.

I verkligheten har forskare upptäckt att antarktiska djur (fiskar, insekter och amfibier) bildar sin egen "antifrys-vätska", speciella proteiner som ska förhindra att kylan skadar deras celler.

Exakt hur David Archibald återupplivas i framtiden förklaras inte. Men texten skildrar intensivt hans egen subjektiva upplevelse när hjärnan väcks ur sin långa dvala.


Verklighetens "sjusovare"

Alla känner till att björnar ligger i dvala under vintern. Många små djur ligger också i dvala på vintern: insekter, grodor och andra kräldjur. De är dock inte frusna, utan deras metabolism är nedsaktad -- de "sover" bokstavligen.

Men det finns faktiskt en varelse som kan överleva en lång tid "i frysen"! Det mycket lilla björndjuret (Tardigrada) är så tåligt att det kan frysas eller torkas in och sedan återupplivas.

Om vetenskapen ska lyckas frysa ned och återuppliva levande människor som i DARC AGES, kanske lösningen kan hittas genom att studera "extrema" livsformer som björndjuret.


Verklighetens försök att frysa ned människor

Kryonik (på engelska: "Cryonics"), att djupfrysa döda människor, har förekommit sedan 1967, och inom modern medicin används hypotermi (nedsäkning av kroppstemperaturen) för att hålla patienter vid liv.

Ännu har dock inget (officiellt) försök gjorts att djupfrysa en levande människa, och ingen känd teknik existerar för att tina upp en djupfryst människokropp och återuppliva den.

De praktiska svårigheterna med att djupfrysa människor är många.

Celler och större organ kan ta allvarlig skada av frysning. Att spruta in kemikalier i kroppen som motverkar bildning av iskristaller kan eliminera sådana skador, men detta löser inte alla problem.

Det största problemet med modern "kryonik" är att människor enbart blir nedfrysta efter att de dött (oftast bara timmar efter att döden inträffat). Förespråkare för nedfrysning hävdar att i en avlägsen framtid kommer vetenskapen att kunna återuppliva till och med de döda -- men hur detta skulle gå till är oklart.

Kommer människan någonsin att "lura döden", så som hjälten i DARC AGES försöker göra? Kommer vi en dag att kunna "sova" oss fram till en oviss framtid? Eftersom den vetenskapliga utvecklingen går allt fortare, vore det oklokt att svara "Det kommer aldrig att gå!".

Om drömmen om en teknologisk Törnrosasömn någonsin blir uppfylld, måste "kryonauterna" (tidsresenärer i frusen dvala) vara beredd på det oväntade. För precis som David Archibald fick erfara, kommer de att upptäcka att framtiden rymmer många överraskningar -- både goda och dåliga!

-A.R.Yngve


(Källa: Wikipedia)


Tillbaka